Avsnitt 5.
Det här är en berättelse om en människas liv. Det kan tangera ditt, och det kan vara mitt. Den är skriven på ett märkligt vis (tycker jag själv) men det bara flödade till. I ett antal år hade jag i tanken letat efter ett annorlunda sätt att uttrycka de märkliga saker som hände under ett antal år i livet. Högt för mig själv bad jag om inspiration en vinterdag i början av år 2021 när jag satt med fingrarna på tangentbordet. Från ingenstans började meningar formas och jag var i gång. Meningar poppade upp i tanken likt popcorn som poppas i en kastrull under ett par dagar – pang, pang och med en märklig rytm. De kom när jag åt frukost, var ute och gick i skogen eller när jag höll på att somna. I dagens avsnitt får du ett smakprov på ”En medmänniskas berättelse”.
När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart.
Och jag heter Ingrid Lindh.
Alla våras livs historier skiljer sig på många vis, likaväl tangerar en del av oss varandras liv. Det finns en igenkänningseffekt. En av många viktiga insikter jag fått med mig är att orsaker som ruskar om oss i livet är nog lika många som vi är människor. Det viktiga är kanske inte alltid orsaken utan mer verkan som händelserna eller människor vi möter gör med oss eller som vi tillåter att göra med oss. Ja, jag skriver tillåter. När ett varför något sker är höljt i dimmor, är det helt enkelt svårt att värja sig mot de eller det som överskrider våra gränser som vi har som människor. Våra gränser skiljer sig från människa till människa vad som är acceptabelt eller inte, men ingen annan kan bestämma var någon annans gräns går.
Jag hörde i en TV-serie[1] ett fantastiskt bra uttryck som hänvisas till Buddismen[2] att ”oavsett hur ont man får av den första pilen så är smärtan från den andra pilen exponentiellt värre. Den andra pilen är den man skjuter sig själv med för att straffa sig för den första” vilket då leder mig till resonemanget om begreppet psykisk ohälsa som används generellt om mycket.
Till och med Socialstyrelsen har ansett att begreppet är oklart men har nu enats tillsammans med Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om att psykisk ohälsa omfattar psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Här menar de att psykiska besvär kan vara olika grader av oro, problem med sömnen och nedstämdhet som framkallats av händelser eller situationer i livet.[3] Är det verkligen så enkelt?
När jag läser Socialstyrelsens beskrivning uppfattar jag att det är fokus enbart på individens sätt att hantera vad han eller hon drabbats, av och ingenting om det beror på tillkortakommanden hos individen själv, eller om han eller hon blivit utsatt för något trauma av någon, situation eller händelse. Då tänker jag på både privat– och arbetsliv. För mig är det en skillnad här. Om du av olika anledningar upplevt trauma med andra människor inblandade, självfallet kan det leda till psykiska besvär som beskrivits ovan, men varför ska personen då behöva dras med begreppet psykisk ohälsa som ger ytterligare skam och skuld till en situation som drabbat en. Var går gränsen när en situation eller händelse som baseras på vad en annan människa gör mot någon annan, medvetet eller ibland omedvetet – när blir det den drabbades skuld och skam att ses som någon som har psykisk ohälsa? I Socialstyrelsen med fleras publikation står det inget om just detta[4]. Ja, det här är inte enkelt. Det enda jag kan komma fram till är att som individ har jag rätten att välja om jag vill kalla konsekvenser jag drabbats av på grund av en arbetssituation, eller händelse eller situation i privatlivet som varit svår att värja sig emot för psykisk ohälsa eller inte. Positivt är dock att diskussionerna kommer att fortsätta när ny kunskap infinner sig.
Nu över till ett utdrag ur ”En medmänniskas berättelse”, av Ingrid Lindh.
”Den inre resan”.
I många år har jag delat glädjen med andras fina resor runt om i världen; till badstränder, havet och till andra kontinenter medan jag själv fått ägnat mig åt en inte alltid frivillig inre resa.
De andra resenärerna har upplevt fantastiska miljöer, möten med andra människor, språk och kulturer. Kanske de fått uppleva maträtter med annorlunda krydda och smak, medan jag har fått nöja mig med andlig spis[5]. Vilket är en lika berikande upplevelse för den som förstår att uppskatta dess värde och pris, och den inre frihet som följer. Yttre och inre resa.
Andlig spis kanske inte alltid står på vår meny, och ibland kan vi förpassa de mest värdefulla gåvorna och avfärda dem som illusioner och inbillning med en osäkerhet för att inte passa in i vårt sammanhang. Lyckas vi med vår inre resa väntar de allra finaste gåvor som inte går att mätas i guld eller säd, men som låser upp jordelivets mänskliga bojor och gör dig helare och livet enklare.
Kära vän, jag tillåter mig säga kära vän, för när du läst berättelsen kanske du mött en vän, det är så mitt hjärta tänker när jag delar denna så märkliga inre resa.
Måhända delar av eller hela min berättelse kan trösta en medmänniska som också upplevt nöd och smärta i sitt hjärta och som många frågetecken fått bära. Kanske du liksom jag, har hört så mången gång förr, om krukan vid regnbågen. Någon talar tomma ord som ekar vid lägerelden och som hos vissa talare blir till slagord vid veka lyssnare.
Och om någon måste hota och höja sin röst för att föra fram sitt budskap, blir det som en predikan från någon med ambitioner om makt över min själ. Varningen ljuder och bryt genast, och välj åt dig då en annan väg. Våra själar kan då aldrig mötas ty vi sjunger på olika sånger.
Mina tvivel har definitivt funnits till både talare och orden. Vad som var sant av olika budskap kan jag idag inte förtälja, eftersom mitt förstånd och min kunskap möjligen befann sig då på en annan frekvens än den som predikade.
Ty, när min resa började hade jag ännu inte på djupet hunnit med att i livet leva och lära, eller konsten att reflektera hur en insikt bör kännas. I dag med ett facit i hand, vet jag att det är visdomens pärlor jag får bära, likt ett dyrbart smycke om min hals.
Min resa började som för alla andra, att födas till denna jord i en Moder Fader Guds anda. Med ett uppdrag som följer en själ, att lära något i livet för att i anden växa, för att så småningom kunna bli bäst, för mig och min själ. Och om det har jag blivit spådd vilket i sig då blev till en tröst, att orka oket bära.
I efterhand ser jag att läxorna hitintills varit väldigt många och några gånger har jag undrat hur detta kan sig komma. Det har aldrig funnits ett ögonblick för mig att ångra, trots alla vägar jag sprungit runt och runt. Nu känns det som att vägen ändå varit utstakad likt en raksträcka. Åt endast ett håll. Utveckling.
Men så tänker jag att det kanske var att jag inför det här livet, när jag fortfarande var en själ i någon galax, kaxigt och otåligt bett, om en snabb och intensiv läxa för att i kometfart få växa. Det skulle vara just likt mig. Bråttom genom jordelivet. Jag har hört att det går ett rykte bland galaxerna att livet på jorden är hårt. Och eländigt. Skynda mig hem.
I dag, långt senare har jag lärt mig ett tålamod med mig själv och andra och att fortsätta våga drömma. Jag har också lärt mig hur mycket skönhet det finns i livet här på Jorden. Stanna upp ett litet ögonblick i bestyren för dagen och verkligen njut ett ögonblick innan det är för sent. Även med din nästa.
Det finns ingen sanning i att vi endast behöver gå den svåra vägen för att förstå livets högre dimensioner, tvärtom. Men när vi förnekat oss vår själs sång, hjärtat och intuitionen, tvingas vi av en varsam och bestämd hand tillbaka på vägen som leder oss fram. Genom livet.
Mycket finns att lära om sin egen och andras historia.
Liksom ett språk i främmande land kan vara omöjligt att förstå, har det varit svårt att uttrycka mitt inre för mig själv och andra. Orden har fastnat och kanske legat och pyrt i väntans tid på insikt efter insikt staplade på varandra. Inga ord går att med hjärtat uttrycka om du inte förstått och lärt en läxa.
Resan har tagit mig bakåt i tiden både i det här livet och i andra. Jag har rest uppåt till andra sfärer och jag har rest till Moder Jords inre, i jakten på svar under min resa.
Strapatserna har varit många, vägen har varit guppig och ibland har jag tappat kompassen, gått vilse och kartan bleknade för ett tag. Förvirrande och förvirrad tänkte jag då; har jag verkligen dragit till mig allt detta.
Så klart, har mitt kärl varit halvfullt och fullt och ibland till och med svämmat över emellanåt. Jag har haft turen att möta mycken värme från fina människor som velat mig väl och jag dem. Värmen från dessa har jag använt likt en underbar varm filt av kamelens finast ull de gånger jag frusit och darrande gråtit över de människor som bara tystnade och försvann, och som jag trodde var mig nära.
Och själv är jag skyldig till att lämna människor bakom mig, men med min läxa i sorg kom jag att skicka i brev all min kärlek till dessa, en utsträckt hand och en inbjudan till mitt hem ifall livet framöver vill oss annat.
Ja, det var ett utdrag ur boken ”En medmänniskas liv” som utgör del två av en bok som är på gång. Del ett handlar om själen bland annat. Nyfiken? Håll dig uppdaterad via hemsidan isamklangmedlivet.se.
I nästa avsnitt av bloggen och podden är det dags att utforska ämnet utmattning och dess orsaker. Har vi något att lära av historien? Är utmattningssyndrom och utbrändhet ett nutidsfenomen? Under 1800-talets slut talades om neurasteni eller amerikansk nervositet som då ansågs vara en diagnos som liknar utmattningssyndrom vi upplever i dag. En av orsakerna då ansågs vara klena nerver vilket har likheter med högkänsliga som enligt forskning lättare får överstimulerade nervsystem. Ja, hur hänger detta ihop?
Lyssna gärna på nästa avsnitt eller läs bloggen, det var allt för den här gången, från I samklang med livet med mig Ingrid Lindh.
Det som presenteras i den här podcasten och i bloggen är mina tankar som jag förankrar i kunskap och vetenskap när så är möjligt.
För att återge text eller bild måste tillstånd först inhämtas från I samklang med livet. Vid återgivandet ska I samklang med livet, Ingrid Lindh anges. Tack för din respekt för våra immateriella rättigheter.
[1] Lincoln Lawer S3, avsnitt 9 ”Ghosts”, 10 min in i programmet.
[2] Inspirerad av Samyutta Nikaya (Sallatha Sutta – pilen).
[3] Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/psykisk-ohalsa/vad-menas-med-psykisk-halsa-och-ohalsa/(2024-12-02).
[4] Publikationen ”Begrepp inom området psykisk hälsa, version 1:1. I samarbete mellan Socialstyrelsen, SCB, och SKR, artikelnummer: 2024-6-9186. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2024-6-9186.pdf. (2024-12-02).
[5] Med andlig spis avser jag ett utforskande av mig som människa, mitt inre och tankar om hur människan sitter ihop med Universum och Moder Jord. Andlig filosofi, existentiella frågor och människors intuitiva förmågor.