För de flesta av oss finns numera ett liv före och efter pandemin. Innan pandemin arbetade jag som friskvårdsmassör på ett företagsuppdrag i tio år, två dagar i veckan. Vid sidan av det uppdraget hade jag egen praktik där jag bland annat erbjöd MediYoga och praktiska stresshanteringskurser, och hypnosterapi bland annat vid sömnbekymmer, sluta med nikotinbehandling och stresshantering. Planen innan pandemin var att finna ett deltidsarbete vid sidan av mitt arbete i eget företag. Jag önskade arbeta som konsult inom företagsekonomi och kanske till och med uppdrag som interims chef i en mellan position. Jag hann söka ett arbete, sen blev det lock down.
När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart.
Och jag heter Ingrid Lindh.
Parallellt med detta fantastiskt roliga arbete som företagsuppdraget innebar av fina möten med kunder och i min praktik, började jag ändå längta efter att arbeta som företagsekonom på deltid. Jag upplevde en längtan efter kollegor, arbeta i team och kanske till och med som chef igen. Hösten innan pandemin arbetade jag med en mentor för att få hjälp att hantera en arbetslivserfarenhet som redovisningsekonom i mitt CV som påverkat mig väldigt mycket. Om det delar jag längre fram i ett podd-avsnitt som handlar om posttraumatiskt stressyndrom, PTSD och hotbild i näringslivet, ett problem som tyvärr ökat i vårt samhälle i dag.
Hur som helst, jag hann söka ett arbete och så kom pandemin. Upplevelsen var att någon drog undan mattan. Företagsuppdraget ställdes in, som jag sedan tvingades avsäga mig på grund av ryggen. På det privata planet hade det varit extremt tufft under tio år av olika anledningar, och jag hade gett mitt allra sista för att påbörja en förändring för mig. När pandemin och lock down kom tappade jag all energi och som ett brev på posten fick jag ett mycket smärtsamt ryggskott. Hela upplevelsen var att syret bara tog slut. Det är svårt att beskriva. Men inget ont som inte för något gott med sig.
I stället bestämde jag mig för att gilla läget och uppskatta det lugn som följde i mitt liv. Kontrollera vad jag kan kontrollera och tillåta mig må bra i situationen som uppstått. Det betydde praktiskt promenader varje dag, äta hälsosamt, ta tag i sömnen som var bristfällig, och äntligen påbörja förändringsarbete i trädgården. Det blev vila och återhämtning.
Många drabbades svårt av förluster av älskade familjemedlemmar och kanske till och med postcovid, något som påverkar många än i dag. Men för mig, på ett personligt plan blev pandemin ändå till något bra då jag valde att göra det till något bra. Självklart kom dåliga dagar emellanåt då mina rädslor gjorde sig påminda om ekonomi och kvinnofällan jag krasst befinner mig i – om jag ville se det så. De flesta dagarna valde jag ändå att välja att jag är trygg i situationen och i mig själv. Jag hade gjort ett aktivt val att inte vara medlem i någon a–kassa och jag avstod kontakt med Försäkringskassan på grund av pandemin. För min man var min situation inga bekymmer, utan mer en möjlighet för honom att ge tillbaka då hemmet till stor del vilat på mina axlar under ett antal år innan pandemin.
Med tanke på hur slut jag var strax innan pandemin hade jag nog inte varit alert nog som konsult. Ur ett andligt filosofiskt perspektiv är min upplevelse att jag fick det jag behövde och inte det jag ville. Det är en stor skillnad. Periodvis har jag upplevt en frihet i situationen, jag har känt mig rik när det borde vara tvärtom, medan andra dagar har det långt ifrån varit helt enkelt. Det beror på många olika faktorer, vilket jag berör i framtida avsnitt.
Vårt samhälle är inriktat på prestationer och att mäta livets framgång i det synliga; arbetsposition och livsstil uttryckt i materiell framgång. Det inre arbetet när du läker inombords är osynligt med blotta ögat för det mesta. Det är endast i handling och i sätt att hantera situationer som omgivningen kan avgöra en inre tillväxt i själ och hjärta hos en medmänniska. Nu i efterhand inser jag vilken fantastisk gåva av återhämtning och vila jag fått, då jag valde att acceptera situationen i stället för att kämpa emot.
Gupp på vägen
År 2015, gav jag ut en liten pocketbok som heter En kurs i praktisk stresshantering som jag delade ut på kurser och till kunder. Den baserades på det som jag tycker har varit hjälp för mig genom åren att hantera just stress i stunden och på lång sikt. Jag vet att det finns kunder som har haft god hjälp av den liksom jag själv genom åren. Det var därför det blev en liten bok och en kurs.
När jag under pandemin vilat klart, och hjärnan orkade med att sitta vid datorn igen bestämde jag mig för att digitalisera en kurs i praktisk stresshantering. En poäng med att digitalisera kursen var att jag faktiskt lärt mig något och arbetat under pandemin. Detta arbete har fortgått i perioder sedan dess.
Varje gång jag avsatt tid och bestämt en deadline att bli klar har något inträffat som bara gjort det omöjligt för mig att bli klar. I början dippade jag, men numera när det sker gillar jag läget och påbörjar arbetet igen när jag landat i en situation eller händelse.
Ofta har guppen på vägen bestått av händelser utanför min kontroll vilket hände under hösten 2023. Ibland får jag erkänna att jag haft en benägenhet att prokrastinera men det gör jag alltmer sällan vartefter jag kunnat arbeta allt mer. Hösten 2023 var jag taggad, jag hade unnat mig att sprida deadlines till några väl förtrogna.
Det kändes bra på alla plan, förutom i ryggen och i höftböjar muskeln som periodvis gäckat mig sedan innan pandemin. Höftböjar muskeln kallas också själens muskel. Den binder ihop underkroppen med överkroppen. Smärtan har varit olidlig av att sitta och ligga vilket påverkat sömnen. Att stå, och göra vissa rörelser lindrade. Till slut var det bara att boka en tid hos doktorn. Det blev starten på en höst som kom att handla om död och nytt liv, inte bara för mig.
På väg till första läkarbesöket för att visa upp höften kom jag inte längre än till tunnelbanestationen. När jag kommit ner för rulltrappan ser jag två unga kvinnor varav den ena balanserar på perrongens kant och den andra kvinnan håller emot och kvar den balanserande kvinnan. Hon som håller kvar den andra kvinnan mimar tyst vänd mot mig om hjälp. Utan att tveka, hjälper jag till att få bort den unga kvinnan från perrongen. Hjälpen dröjde och när den väl anlände, stod vi sex medmänniskor i en ring kring kvinnan. Den här gången lyckades vi hålla henne kvar i livet.
Det gjorde mig väldigt ont över den smärta i livet som den här unga kvinnan tycktes uppleva så till den milda grad att hon önskade ett slut. Ett varför kommer vi aldrig få svar på och jag kommer jag för alltid att bära med mig kvinnan i min tanke. När jag tar min tunnelbana spanar jag efter henne, om jag nu skulle känna igen henne det vet jag inte. Men jag hoppas att hon fick den hjälp hon behöver för att orka finnas kvar i livet. Det kan vara nattsvart men med rätt hjälp, tålamod och tiden som bästa vänner kan det förhoppnings vända till ljusare tider, och livet kan upplevas ok, och till och med rikt.
Läkarbesöket missade jag, men jag fick snabbt en ny tid hos samma läkare. Det var en tid jag höll på att missa också. Jag hade precis bytt vårdcentral. I mitt huvud var jag helt på det klara över exakt var vårdcentralen ligger. Trots att Google maps tydligt visade vägen var jag bestämd över vart jag skulle gå, och kom självklart tio minuter för sent. Med andan i halsen, en genomsvettig klänningen och med nylonbyxor som hasat allt närmare knäna anmälde jag mig i receptionen.
Den unga läkaren noterade mina besvär jag upplever i höft och ländrygg. Hon tog en anamnes. Läkaren önskade kontrollera ryggen varpå jag fick ta av mig den klibbiga klänningen och underklänningen i syntet. När jag står där halvnaken lätt framåtlutad med ryggen vänd mot läkaren, svettig och bar i mina solbruna nylonstrumpor vars gren är på helt fel ställe, och trosor som fastnat i skinkorna säger läkaren – ja, så är det bra att gå ner i vikt också. Jag svarade inte, utan smålog för mig själv fullt upptagen av svett, och dalande nylonstrumpor. Det var just det som var problemet, att träningen blivit lidande under flera års tid på grund av smärtan.
Det blev en remiss för magnetröntgen, och det kom att bli tre till. När jag väntade på min tur inför mötet att gå igenom svaret på första magnetröntgen, gick läkaren förbi mig med en bunt papper i handen och gick in till en kollega. Jag visste redan där och då att det var mitt resultat hon bar på. Det var en känsla som visade sig stämma. Svaret på den första röntgen visade på förändringar i ryggen som var svåra att förklara. Jag frågade rakt ut om det var cancer. Det fanns en misstanke om primärtumör och metastaser.
Min reaktion blev märklig tycker jag själv. På vägen hem gick jag förbi Coop och köpte tre olika wienerbröd med mig. Tanken gick att ifall det är kört kommer jag att unna mig allt jag har avhållit mig ifrån i jakten på den perfekta kroppen. Just då blev det varm choklad och wienerbröd. Tårarna kom senare när jag delade statusen med maken. Alla bearbetar vi olika. Min inre känsla var att ”nej, det kan inte vara allvarligt, då borde jag varit död för länge sedan” då jag lidit av besvären i så många år. Som jag brukar säga ”fakta is the king” när det finns att tillgå, och jag är en person som blir lugn i tuffa situationer. Samtidigt, vad vet jag om livet. Om det nu vore ett slut så fann jag mig själv överraskande nog att jag accepterade situationen. Något annat går inte, och utan några större funderingar visste jag hur eventuell sista tid skulle te sig, vilka som skulle bli inbjudna till begravning eller snarare till en livsfest jag önskade för att fira livet. Nu har nog det med att göra med att jag inte är rädd för döden, då jag har en förvissning om en övergång till någon form av annan existens. I stället tänkte jag att ok, nu kanske jag får svar på alla mina funderingar och dessutom tycker jag att jag hade checkat av ganska mycket i livet. Just då fann jag mig i situationen.
Det blev ytterligare magnetröntgen som jag nyss nämnde, fler prover, och läkarutlåtanden. Jag beordrades att ha telefonen nära ifall att jag behövde snabbt ta mig till Danderyds diagnoscenter. Samtidigt var svärmor på väg mot ett avslut av sitt liv efter en tids sjukdom, och vår dotter väntade sitt andra barn som sedan såg dagens ljus i december, 2023 en fin och välskapt flicka. Och det ett par dagar efter att svärmor gått bort. Hela hösten 2023 kantades med liv och död. Det var bara att andas och att ta dagen som den kommer. Min action plan blev att acceptera och hantera – att vara i samklang med livet – verkligen livets cirkel.
Jag är otroligt tacksam för livet åter, och den fina läkaren som verkligen tog min hälsa på största allvar. Den oväntade genomgången av min fysiska kropp ser jag mer som en fantastisk gåva efter tuffa år, en slags besiktning. Nu är jag redo det nya som jag hoppas innehåller fina möjligheter utöver äran att få fylla sextio, den nya medelåldern, och att få vara full frisk.
Självklart har den här händelsen påverkat livet och planerna framåt. För jag visste inte om jag hade något framåt. I stället är det nuet som gäller. Filosofen i mig funderar ofta över vad innebär det att vara i samklang med mig själv, min omgivning och inte minst att vara i samklang med Universum och tillbaka. För det som händer utan för oss speglas i vårt inre. Med det sagt, härifrån och alla avsnitt blir en del i utforskandet av att vara i samklang med sig själv, sin omgivning och med Universum för dig som är bekant med tankar kring något större. Livet helt enkelt.
Rent praktiskt vad blir då viktigt efter en sådan här upplevelse utöver wienerbröd och varm choklad kanske du tänker? Ja, kanske jag är tråkig nu, men jag älskar vardagen och det enkla livet. Det jag kanske längtar allra mest efter är att få bre ut mina vingar, att leva mitt bästa jag och fulla potential som i mitt fall delvis slumrat. Jag längtar efter att mitt företagande ska blomstra, och växa. Då får jag använda mina tre ben: ekonomen den andliga filosofen och friskvårdaren.
Mindset
Människan omger sig med olika mindset, exempelvis en idrottsman eller idrottskvinna har sina ritualer innan en prestation. Och jag har mina. En pepp för mig är numerologi. År 2024 är 2+0+2+4 = 8. Förutom att siffran åtta står för oändligheten anses den bland annat vibrera en energi som manar till personlig kraft, visdom, självförtroende och ekonomisk framgång. Precis den typen av mindset jag behöver nu, och längtar efter. Det finns mycket mer att dela om talet åtta. Numerologi har funnits i minst 2500 år. Matematikern och filosofen Phytagaros som du kanske känner igen från skolmatematiken som grundare av geometri fann i sin forskning numerologi som grundar sig i att varje människas födelseögonblick har en vibration eller ton som går att översätta i tal.
Det var allt för i dag,