Ibland är känslan att det tycks råda krig och konflikt i alla våra delar av livet. Symboliskt uttryckt som att du tycks vara totalt i otakt med allt och alla. Så även jag. När det sker, och du inte riktigt begriper varifrån alla konstigheter kommer sig av, ja då blir det en lätt förvirring. I de första tre avsnitten har jag delat med mig av mitt ”nu”, litet vad jag befinner mig. Det här avsnittet handlar om själen som en introduktion till ”En medmänniskas berättelse” som jag kommer att dela framöver. 

När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart. 

Och jag heter Ingrid Lindh.

Det går inte att hoppa över själen. Själen är vårt innersta som vi ibland förlorar kontakten med, för att genom tålamod och enträget arbete med oss själva finna tillbaka till den – om vi vill. Det finns mycket intressant sagt och tänkt om själen och det här är bara ett skrap på ytan som en introduktion till min egen berättelse om livet från start fram till nu det vill säga ”En medmänniskas berättelse”. Det känns som en angelägenhet inför alla ämnen som sedan följer i den här podcasten och bloggen. I ”En medmänniskas berättelse” uttrycker jag min egen mycket märkliga livsresa, tycker jag själv. 

Ibland har livet tett sig magiskt och spännande uttryckt exempelvis i möten med människor vid rätt tidpunkt och i andra delar bara ett slitsamt och till viss del trist liv. Ska motståndet aldrig någonsin vända? Känner du igen dig, ja, då kanske du kan finna inspiration till tålamod och hopp. För utan hopp och drömmar är det lätt att hamna under vattenytan och tappa meningen med livet när det aldrig tycks vända.

Men jag vill gärna börja med ett citat till tröst för dig som tänker att det går så bra för alla andra runt omkring dig medan du själv hamnat i bakvatten och motvind. Det är ett citat av Daniel DeFoe, och känd som författare till Robinson Crusoe´s äventyr. 

Själen är placerad i kroppen som en oslipad diamant, den måste bli polerad, annars kommer aldrig lystern av den visa sig.  

Daniel DeFoe 1660-1731 

Det finns en sanning i detta. Det har pågått ett polerande av själen i många, många år och med facit hitintills inser jag att utan alla knepigheter hade jag aldrig haft modet att våga starta en podd och blogg och aldrig i livet vågat uttrycka mina tankar om att vara människa med allt vad det innebär. 

Själen  

Vi människor är så mycket mer än bara det fysiska. När man går igenom traumatiska livshändelser är hoppet en frälsarkrans. Det kan vara livlinan som skiljer en människa från det meningslösa och tröstlösa. Är det i själen vi finner vårt hopp? Är själen livets portvakt som Paula Liukkonen uttrycker det så poetiskt. Är det själen som slår vakt om den så viktiga livsgnistan? Om en människa ger upp i livet, är själen redan någon annanstans? 

När vetenskapen finner verifierbara sanningar om beteenden hos oss människor så är det enligt min mening endast en liten del av vilka vi är. För mig är högkänsligheten eller Aspergers syndrom (något jag kommer att återkomma om i senare avsnitt) mer än krydda bland andra personliga egenskaper vi har. Men när vi ingenting har kvar av det vi tror vi är, då återstår själens tysta rop som till slut ljuder inom oss. Är det vårt sanna jag som talar? Vårt högre jag? Något annan kraft? Kanske en del rent av tror att det är Gud – Moder Fader Gud. Som ingen någonsin har sett. Jag vet inte. En sak vet jag, och det är, oavsett vems röst vi tror vi hör är det ofta värt att lyssna. 

Kanske är det vårt inre sanna jag som spjärnar emot den yttre sanningen om oss själva som präglats och präntats in i oss av andra människor och samhället tills vi tror på det själva. Det är lätt att gå vilse. Låt mig i stället vara unik och värd. Tillräcklig. En del av alltet. Ett stjärnljus kan hända. Jag vet inte. Men vem vet egentligen. 

De dåliga dagarna finns en kärna i mig som är så stark som stärker mig och manar på till de bättre dagarna. Att inte ge upp. Något inom mig som hejar på mitt mänskliga jag – kom igen Lindh du fixar det här. Är det själen? Självet? Mitt högre jag? Eller bara jag. 

Psykologi betyder egentligen läran om själen. Ordet har sitt ursprung i Grekland; psyché ”själ” och logos ”läran om”. Man skulle kunna tänka sig därför att psykologi som ämne inkluderar själen. Så är det inte, i alla fall inte som jag funnit. 

På medeltiden separerade den katolska kyrkan själen från kroppen. Själen ansågs höra till Gud eller till djävulen. Kroppen ansågs vara en del av det jordiska. Kanske du har hört myten om den amerikanska gudomliga bluesgitarristen Robert Johnson (1911-1938) som ansågs ha sålt sin själ till djävulen på grund av att han kunde spela gitarr bättre än de flesta. Myten säger att han försvann som en ganska medioker gitarrist för att sedan dyka upp som en gudabenådad sådan. Ingen kunde förstå eller förklara varför. Just för att ingen förstod var hans gåva kom ifrån sas det att han sålt sin själ till djävulen. Själv tänker jag att kanske det var så enkelt att han tränade, övade och tränade dag som natt. Vem vet.  

Tack vare att kyrkan lagt beslag på själen som en koppling till Gud, kopplas själen till religion. Därför väljer i alla fall Lars Karlsson[1] i sin bok ”Psykologins grunder” att använda begreppet ”beteende utan värdering”, kanske är det fler än han som tänker så. Med det avses det observerbara eller inre mentala processer. Ett neutralt begrepp helt enkelt. Det observerbara eller empirismen[2] som kräver en helt egen bok. 

Vår svenska sjukförsäkring grundar sig på det observerbara i rummet och här tror jag att många människor kommit i kläm. Jag tror inte, jag vet. Det har blivit ett slaskkonto som man säger inom bokföringens värld, men då handlar det om outredda diffar och en mindre summa pengar inte människors liv som är ovärderliga. Inom rehabilitering och på arbetsgivares uppdrag omvandlas sjukintyg från diagnos till psykisk ohälsa som landar med en smäll på slaskkontot (Liukkonen 2022, s. 171). 

Själv har jag aldrig kopplat själen till att enbart höra till kyrkans värld. Jag är fri från religioner och partipolitik och anser att själen är det också. Hur kan själen bytas ut mot ordet beteende? Synonymer till själen finns; ande, psyke, sinne, inre väsen, själsliv; karaktär, personlighet, natur, mentalitet, person, varelse, människa och individ. Synonymer till beteende är; uppförande, handlingssätt, sätt, handlande, manér, uppträdande, hållning, skick, stil, fasoner, fason, förfarande, förfaringssätt, tillvägagångssätt, vandel och handling. Långt ifrån själen med andra ord. 

Det är väldigt lätt att bara anta att det vi ser med våra fysiska ögon är den enda sanningen om vilka vi är, var och en. Det kan vara lätt för någon att tycka sig ha en sanning om alla andra. Vad som sker under ytan får vi för det mesta inte veta om varandra. Kan hända det blir överväldigande för somliga som får svårt att bära andras livsberättelser, med all respekt. När livet på olika vis utmanar oss fysiskt eller mentalt får de flesta en insikt om att det måste finnas något mer, annars upplevs livet meningslöst. Orken att i stället ge livet en mening vill inte riktigt infinna sig då. 

Visst är det mycket lättare att hysa sympati och medkänsla för det som vi med våra blotta ögon kan se, exempelvis en fysisk sjukdom. Vi kan se med våra fysiska ögon att något kanske inte står helt rätt till. När det gäller det för ögat icke synliga, blir medkänslan och insikten lite knepigare och ibland inte alls. Det beror alldeles på. Det som inte syns med blotta ögat finns liksom inte. Sokrates, den grekiska filosofen, förstod hur viktigt det var att inkludera hela människan. Citat: ”Ty allt, som rör kroppen och hela människan, både det som är gott och ont, utgår från själen; från den går det en ström ut, alldeles som från huvudet och till ögonen, uttryckt som följande citat.

Precis som du inte borde försöka bota ögon utan huvud,

eller ett huvud utan kropp, så bör du inte behandla en kropp utan själ.

Sokrates (469 f. Kr. – 399 f. Kr.) 

För Sokrates var själen detsamma som besinning (sofrosyne), och genom ”ädelt tal” menade han att själen kunde botas. Besinna sig definieras i Svenska akademins ordlista som att tänka sig för och lugna sig. I Svenska ordboken utgiven av Svenska Akademin står att finna även att besinna sig betyder att behärska sina känslor.

I högkänsligheten ingår en naturlig öppenhet för andlig filosofi, läran om livets varande och om vår själ. Jag talar inte först och främst om medialitet, förmågan att kommunicera och uppleva andra dimensioner, även om det är en mycket fin förmåga att förvalta väl och vara varsam med. Nej, jag talar om ett djupt intresse för det existentiella och att vara människa. 

För mig kom livet att till slut handla om min existens, och att finna en mening. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag funderat mycket, över tillvaron och Gud som jag tyckte var läskig som barn. Som jag fick lära mig kunde Gud straffa människor som svor eller inte var goda. Jag vet att när jag råkat uttrycka en svordom som liten, ägnade jag mig åt att be om förlåtelse av rädsla för vilket straff som kunde tänkas dyka upp. Jag hade stora funderingar över vad som kunde hända egentligen om man sjöng och visslade på morgonen eller skrattade på Långfredagen, för det skulle föra otur med sig. En mycket märklig Gud i ett barns tankar som försökte förstå det goda med detta. Ändå var jag så modig att jag vid något tillfälle i väntan på att en scoutträff skulle börja att jag spelade kula i Missionskyrkans kyrkogång. Mattan i kyrkogången gjorde att kulorna rullade på bra. Jag minns inte om något straff infann sig men det var helt klart en syndig gärning inom dåtidens kyrkliga sammanhang.  

Min uppfattning om livet som en skola har varit väldigt stark, och när jag lärde mig om Buddism i tonåren var det spännande att inse att det fanns andra människor som funderat likadant redan flera tusen år innan mig. 

Jo, i min värld finner jag en acceptabel förklaring till mitt liv som bringar mening för mig, och något att lära om varför livet blivit som det blivit. Ett högre perspektiv på mitt liv, min själs livsresa, har med sin subtila närvaro bidragit till att jag funnit meningsfullhet i det svåra. 

I dag upplever jag mig mer hel än tidigare i mitt liv, mer trygg och säker på vem jag är. Jag är. Om jag skulle välja att utgå enbart från mitt egos perspektiv, ja då skulle jag nog vara förbittrad av att tänka på allt materialistiskt jag förlorat av yrkestitel, inkomst, pension, relationer, resor och annan framgång som kunde bekräftat mig som framgångsrik hos andra, av samhället och mig själv kanske. 

I stället upplever jag mig rikare och mer tillfreds med insikterna jag fått, jag mår bra och vem vet, kanske blir jag dubbelt rik en dag. Pengar vet vi att vi inte får med oss den dagen döden hittar oss men vad händer med all visdom vi upparbetat under en livstid? Med det sagt menar jag inte att pengar är av ondo tvärtom, vi lever på Jorden och här är det ett medel som behövs i vår tillvaro. Men alla drivs inte av pengar som det yttersta måttet på framgång. 

När jag läste på universitetet upplevde jag att min tanke expanderade och nu upplever jag att min själ expanderat. Eftersom jag sedan unga år tror att livet är en form av skola har min inställning till livets svåra alltid varit att lära mig och dela erfarenheter när så behövs. ”En medmänniskas berättelse” är ett resultat av den inställningen, ett sätt att omvandla karmisk skuld till möjligheter. 

Det finns all anledning att återkomma till ämnet Själen längre fram, liksom karma. Det är lätt att rycka på axlarna och utbrista ”ja, det är karma” utan att egentligen reflektera över vilka möjligheter som gömmer sig just i karma. 


[1] Karlsson, Lars (2017). Psykologins grunder. Studentlitteratur AB, Lund. Upplaga 6:1.

[2] Empirism är en filosofisk inriktning som tillkom under 1600-talet och som har betytt mycket för vår tids vetenskap. Kärnan i filosofin är att det som inte syns finns inte. Det är endast genom observation och erfarenheter via våra sinnen som kunskap kan nås. Källa Psykologins grunder.