Tanken med det här avsnittet är att diskutera kritik som riktats mot utmattningssyndrom som diagnos. Det finns en historisk skeptisk inställning till diagnosen, och att den är kulturellt betingad. Det har även riktats kritik gentemot de som drabbats av lång utmattning som oftast är arbetsrelaterat enligt forskning. Det är lättare att ha acceptans och förståelse för något synligt för ögat exempelvis en bruten arm. Det vi inte ser med blotta ögat och som jag själv inte upplevt kan bli svårare att förstå när andra drabbas.
När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart.
Och jag heter Ingrid Lindh.
I otaliga studier och vetenskapliga förankrade forskningsrapporter anses arbetsmiljö vara den stora boven till utmattning. Kan det finnas flera orsaker utöver arbetet där arbetet i sig till slut gör att det svämmar över? Om jag ser till min erfarenhet och upplevelse av att tidigare i livet tangera utmattning finner jag fyra orsaker varav en inte har med ohälsosam stress att göra.
Jag har upplevt arbetsrelaterad utmattning i slutet av trettio års åldern då jag hade ett arbete av mindre bra karaktär som påverkat mig mycket. Parallellt med det arbetet fanns det orsaker i mitt privatliv som bidragit till att utmattningen byggdes på. Innan jag förstod min högkänslighet som gjorde mig överstimulerad pressade jag mig i många lägen. Den fjärde orsaken som jag nyligen själv förstått är att det numera finns forskning att kvinnor i klimakteriet kan förväxlas med att vara utmattade då östrogenbristen leder till liknande symptom exempelvis utmattning, trötthet och depression. Med en bakåtblick kan jag relatera till det.
Enligt en nyligen gjord forskning har det visat sig att i vissa fall förskrivs antidepressiva felaktigt ut till kvinnor i klimakteriet som egentligen skulle må bättre med hormonbehandling. Det är intressant. Här är det bra att som kvinna ha koll på vad som är vad av det som påverkar hälsan. Är det klimakteriet? Eller är det arbetsrelaterat? Eller är det andra orsaker att härleda i privatlivet som kanske inte ens har med dig att göra? Någon annans mående som hamnar i ditt knä? Vilket leder mig till varför det här avsnittet har låtit dröja på sig.
Det beror inte enbart på att det varit en härlig sommar i min trädgård och andra projekt som tagit min tid utan mer på ämnet jag utlovade. Att föra ett resonemang kring kritiken för och emot begreppet utmattningssyndrom och kritiken mot de som drabbats kräver en ordentlig ansats för att berika debatten. Efter noggrant överväganden har jag beslutat mig för att lämna det åt sidan för nu. Det här avsnittet är därför kortare och enbart övergripande till förmån för andra ämnen som jag längtar efter att dela och som är minst lika viktiga. Dessutom försvinner utmattningssyndrom år 2028 då WHO (Världshälsoorganisationen) uppdaterar diagnoskoderna. Diagnoser som används utanför Sverige för att beskriva stressrelaterad ohälsa är exempelvis akut stressreaktion och anpassningsstörningar, hur det blir när utmattningssyndrom som diagnos försvinner är svårt att sia om. Min förhoppning är att det blir mer fokus på de bakomliggande orsakerna till att människor drabbas av utmattning.
Låt oss blicka bakåt. Samlingsnamnet utmattningssyndrom kom till för att kategorisera en typ av utmattade personer som inte nödvändigtvis led av djupgående depression. Det finns en diagnos för utmattningsdepression Tvärtom. De som drabbade använde själva begreppet utbrändhet (eng. burn out) för att beskriva sina symtom exempelvis svår trötthet, de upplevde sig själva orkeslösa och hjärnan funkade inte som den skulle. De utmattade ansåg att arbetet var en bidragande orsak.
År 2005 blev utmattningssyndrom en diagnos i Sverige, en diagnos vi är ensamma om i världen som jag redan nämnt inledningsvis. Det är en del av kritiken mot diagnosen, att utmattningssyndrom är kulturellt betingat och det är också en orsak till att utmattningssyndrom försvinner som diagnos år 2028 på WHO inrådan. År 2005 blev alltså startskottet för eskalerande sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom. Det man inte vet i dag är om det beror på överanvändning av diagnosen eller om allt fler faktiskt drabbas av utmattningssyndrom. Från politiskt håll har man genom åren velat begränsa ökningen sjukskrivningar med politiska beslut och det har rapporterats om utmattningssyndrom mer eller mindre intensivt mellan varven i media. En del kritik är att de som drabbas får för litet stöd av samhället och det finns en skam att bli utmattad om man är van att vara i gång och klara många bollar i luften.
I vissa sammanhang uttrycks begreppet utmattningssyndrom som en attraktiv diagnos vilket jag uppfattar betyder att det är alldeles för lätt att få diagnosen i dag. Experter vill ändra på det genom förslag om begränsning av begreppets användning. Deras tankar är begreppet utmattningssyndrom ska omfatta de som har en långvarig problematik och som befinner sig i riskgruppen att bli sjuka igen. Kan hända det är en god sak. Det finns även en oro att initialt kan människor hamna i kläm när diagnosen försvinner enligt WHO:s riktlinjer.
För dig som vill veta mer om hur utmattningssyndrom som begrepp uppstod delar jag en länk till en intervju med Marie Åsberg, som är läkare, professoremeritus i psykiatri som bidrog med begreppet utmattningssyndrom.
Nu till något helt annat. Det här får inleda nästa avsnitt om livet och att finna sitt sammanhang. Det handlar om det existentiella och vad vi tror på, var finner vi kraft och näring till själen. Det blir ofta en resa med gupp och hinder som med acceptans blir till viktiga möjligheter att få fatt på sig själv för att få växa som person. Ganska ofta är man sin egen största fiende.
Vi föds utan bruksanvisningar till våra föräldrar och vi får definitivt ingen karta hur vår livsväg ser ut. Livet är för de flesta av oss höljt i dimma och frågan vad ska jag bli när jag blir stor hänger med långt upp i vuxen ålder ibland. För andra behövs ingen karta det vet exakt vad de vill bruka för talanger i livet och hur dem vill ha det. Många gånger har jag tänkt vad skönt för dem. Ja, det finns så mycket att prata om, jag längtar.
Lyssna gärna på nästa avsnitt eller läs bloggen som kommer att handla om just livet, det var allt för den här gången, från I samklang med livet med mig Ingrid Lindh.
Det som presenteras i den här podcasten och i bloggen är mina tankar som jag förankrar i kunskap och vetenskap när så är möjligt.
För att återge text eller bild måste tillstånd först inhämtas från I samklang med livet. Vid återgivandet ska I samklang med livet, Ingrid Lindh anges. Tack för din respekt för våra immateriella rättigheter.